I kväll har vår tro på den franska kok- och serveringskonsten återupprättats.
Vi fick bord på restaurangen Version Orginale, en liten mysig modern restaurang mellan Porte Mars och Hotel De Ville (stadshuset?). Tanken var att äta en bra och billig middag för att kunna vara tillbaka på hotellet tidigt för att kunna packa och förbereda morgondagens tidiga utcheckning.
Menyn var bara på franska och kyparen kunde heller inget annat språk. Nåväl, vi har ju lyckats i Portugal, hur svårt kan det vara?
Vi beställer (vad vi tror är) gåslever med portvin till förrätt.
Före förrätten kommer in får vi varsitt snapsglas med musslor med saffran, lök, äggplanta och lite annat. Det var väldigt gott.
Förrätten visar sig bestå av en blaffa gåslever på en tallrik med ett streck portvinsglace ovanför och ett streck salt och peppar nedanför. Fransk uppläggning alltså. Inget portvin. Där ser man vad lite språkförbistring kan göra.
Nåväl, det var gott (även om jag skulle velat ha något ytterligare tillbehör).
Till huvudrätt valde vi ankbröst med något okänt tillbehör (tänk på att menyn var helt på franska) och till detta valde vi en karaff med Crozes Hermitage (från Cave de Tain de Hermitage, årgång okänd).
Vinet var klart drickbart om än lite åt det lätta hållet.
Maten var grymt god! Till det perfekta ankbröstet fick vi två små vårrullar (med grönsaker i) och på sidan också strimlad Mango. Serveringen var nästan i konsnärligaste laget. Det var så att man funderade på att fotografera tallriken men jag lyckades behärska mig.
Efter att ha avslutat huvudrätten (Anci lämnade en del…) och vinet beställde vi in varsin espresso och jag lyckades efter en viss språkförbistring beställa en Cognac-
Cognacen kom in i samma typ av kupor som Portugiserna alltid använde för lagrad Bagaceira men här var det nog ‘bara’ en fyra. Lite vätska som skvalpade runt på botten av glaset alltså. Nu är vi tillbaka i den civiliserade delen av världen där man använder mätglas…
Kaffet kom in i koppar som enligt Anci var mycket läckra men som enligt mig var klart överdesignade. Även denna gång lyckades jag motstå driften att fotografera inne på restaurangen så jag får försöka beskriva dem istället: Det fanns alltså inget öra att hålla i utan istället hade man dragit ut själva koppen snett uppåt på en sida för att man skulle ha något att hålla i.
Nåväl, kaffet var helt perfekt. Det levererades till bordet utan socker vid sidan om men för min del behövdes det heller inte.
Efter att ha trasslat ett tag med kortbetalningen betalade vi kontant och lämnade den fortfarande vid 20:45 nästan tomma restaurangen.
Nu är vi tillbaka på hotellet där vi börjat packa för resan hemmåt imorgon. Men innan vi vänder nosen norrut ska vi besöka Champagnetillverkaren Tarlant (www.tarlant.com).
