Idag skulle vi äta middag på en restaurang som vi fått tips om via en person som ägde en vinshop (se nedan) och som också har topprecensioner på tripadvisor.com. Vi kom till restaurangen 18:57 och då den enligt anslaget utanför skulle öppna 19.00 knackar vi på. Vi får då svaret av ägaren att de öppnar 20:00 och att alla restauranger i Portugal gör så (“det fattar ni väl, okunniga barbarer!”).

OK, det finns fler restauranger i Evora. Vi går till en annan närbelägen sylta med gott renomme och fina rekommendationer. Den ska också enligt anslaget öppna 19:00 men ägaren satt inne i sin tomma restaurang och läste en dagstidning och verkade allmänt ointresserad så vi drog vidare.

Tredje valet var en i Evora mycket känd gammal restaurang vid namn O Fialho (http://restaurantefialho.com). Vi kom dit 19:10 och fick på förfrågan svaret att de öppnade om 15 minuter. Okay, alltså 19.25. Skumma öppettider de har…

Som de ordningssamma svenskar vi nu är kom vi tillbaka 16 minuter senare och blev insläppta i restaurangen och tilldelade ett bord där skinkan (från den lokala svarta grisen), osten och allt annat redan finns på plats. Inte illa. Och inte smakade det illa heller.

Vi beställer varsin biff med kockens specialsås och french fries.

När vinet ska beställas får jag frågan om jag vill ha ett mycket bra eller excellent vin och jag svarar då att jag åtminstone vill ha ett mycket bra vin. Då får jag två förslag där det billigaste kostar 95€… Smått stukad tvingas jag be honom dra ned ambitionsnivån en aning och får då ett förslag på ett vin som kostar 22€. Snobb-jävel. Den kyparen får stillsamt försvinna och vi väntar in den andre kyparen som på förfrågan föreslår ett vin som heter Cavalo Maluco 2006 för 42€, enligt uppgift ett Alentejo-vin från en ganska ny gård. Detta accepterar vi och blir inte besvikna. Vinet har allt vi vill ha i ett Portugisiskt rödvin av hög kvalitet.

Eftersom detta är en fiiin restaurang så ställer kyparen bort vår flaska när han dekanterat och serverat så när han försvinner snyger jag åt mig flaskan och kontrollerar om det står något intressant. Och det gör det. Det allra intressantaste är att vinet inte är från Alentejo utan från Setubal, en petitess naturligtvis men ändå något som jag förväntar mig att de ska kunna hålla reda på. Det näst intressantaste är att namnet betyder “Crazy Horse” och är hämtat från indianhövdingen med samma namn. Om druvsammansättningen sägs ingenting.

Maten är som väntat jättegod. Tyvärr är det också allt. Den är god.

Under tiden vi suger på det utsökta rödvinet beställer vi in varsin dessert och det blir för Anci en traditionell rätt på äggulor, valnötter och socker och för mig en likaledes traditionell rätt på äggulor, kanel och socker. (Varför desserter i vinodlande områden ofta görs på äggulor kan ni googla). Till det väljer vi ett förstärkt vin från Alentejo, Mouchao Licoroso 2007, gjort på 100% Alicante Bouchet.

Jättegott. Vinet matchar (anser jag) min rätt bättre än Ancis då det i kombination med kanelen nästan ger en god glögglik känsla.

Vi lämnar restaurangen efter att betalat notan på 116€ i förvissningen om att det varit en intressant middag men att vi inte kommer tillbaka. Det går inte att peka på någon direkt orsak. Maten var bra, vinet var mer än bra, serveringen var (med något mindre undantag) bra. Det var bara inte tillräckligt intressant eller inspirerande.

Efter att vi lämnat restaurangen går vi till den restaurang vi åt på igår, Time Out. Där var det fado-afton och vi njuter av musiken i kombination med varsin espresso med vidhängande Bagaceira. När jag påpekar att vi idag bara vill ha en liten Bagaceira nickar de att de förstått och ger oss varsin åtta… Två espresso och två (för oss) rejäla Bagaceiras kostar 9.50€…

Imorgon ska vi tillbaka till Estremoz där vi på förmiddagen ska hälsa på Quinta do Carmo och på eftermiddagen besöka Quinta do Mouro.