Det är ett hårt jobb att ha semester ibland…
Idag har vi besökt två vingårdar. På förmiddagen besökte vi Quinta do Carmo, en stor vinfirma som tidigare ägdes av Lafite Rotschild men som numera ingår i Bacalhoa Vinhos, so t ex gör Meia Pipa och Bacalhoa Moscatel du Setubal, som finns på bolaget.
När vi körde in på den ståtliga gården strax före 10 väntar två kvinnor på oss varav den ena åkt ända från Lissabon enkom för vårt besök. När vi konverserat en stund ansluter en vinmakare (“Hugo”) som guidar oss runt hela anläggningen och besvarar alla mina nyfikna frågor. Väldigt upplysande och intressant.
Sedan vidtar provningen där vi får börja med att prova “ofärdiga” viner, allt från must som jäst någon dag och därför bara innehöll någon enstaka % alkohol till fatprover av samma vin men från olika fat. En helt ny erfarenhet och något som ytterligare får mig att inse att jag aldrig vill arbeta med att göra vin….
Sedan öppnade de åtta olika viner som vi provade igenom där Quinta do Carmo Reserva 2005 (naturligtvis) var den bästa i stark konkurrens med Moscatel du Setubal 1999.
Som avslutning fick vi fyra flaskor vin i present, bl a den Moscatel Roxo 1999 (från en mörkskinnad klon) som i oktober släpps på bolaget för första gången.
Ett fantastiskt besök och ett mottagande som vi aldrig vågat hoppas på.
Efter detta intensiva besök var vi ganska möra (inte minst i smaklökarna) men eftersom vi hade ett annat besök inplanerat på eftermiddagen var det bara att bita ihop. What doesn’t kill you makes you stronger. It’s a dirty job but someone has to do it. Unt so weiter…
Så vi åkte upp till närmsta stad (Estremoz) och hittade, hör och häpna, en restauranginnehavare som talade engelska. Efter att fått i sig kaffe och en skinkmacka (jämför nu inte med SJ:s skinkmackor, är ni snälla!) kände vi oss redo för nästa anhalt. Quinta do Mouro (http://www.portugisiskaviner.se/producenter/quinta-do-mouro/).
Efter att tragglat oss fram på den dåliga men gudskelov inte så långa vägen till gården hälsas vi välkomna av sonen i huset, Luis Louro, som också har sin egen gård, Alento, en bit från föräldrarnas gård. Han tog med oss runt och förklarade produktionsfilosofin och de förutsättningar som de arbetar under. Bl a visade han oss döende vinrankor i en närliggande vingård och menade på att eftersom de inte längre får använda vissa antisvampmedel inom EU (pga arbetsmiljöskäl) så kommer hela vingårdar inom fem år att vara döda.
Det behöver väl antagligen inte påpekas att anläggningen och produktionsfilosofin skilde sig avsevärt från den man använde hos Quinta do Carmo.
Sedan gick vi över till provningen där Luis öppnade faderns tre viner plus ett av hans egna. Och alla var goda. Punkt. Även basvinerna (ett från Quinta do Mouro och ett från Alento) var goda från starten och utvecklades dessutom hela tiden i glaset medan toppvinerna, med Quinta do Mouro 2005 (årgång 2004 har nr 80504 på bolaget) i spetsen, var av en helt annan kaliber.
Vi lovade Luis att inte skriva ut priserna men vi handlade mer än vad som från början planerades…
Sitter på hotellrummet och skriver detta medan Anci gnäller på mig att hoppa in i duschen eftersom Luis bokade in oss på en restaurang, Luar de Janeiro, klockan 19:30 så det är bäst att jag sammanfattar.
Detta har varit en fantastisk dag med två mycket minnesvärda vingårdsbesök. Ett tack till både Kalle Bengtsson på Nigab och till Anders Callmer på Portucastas. Nu hoppas jag att vi kan få en god, traditionell middag med ett gott vin.
