Det här börjar bli lite problematiskt då vi känner att vi hamnat i ett svårt läge: Vad gör man när den vedertagna skalan inte räcker till?

Ska också försöka korta ned berättelsen (även om det just idag är svårt)…

Luis Louro på Quinta do Mouro rekommenderade oss en middag på Luao de Janeiro och reserverade också bord åt oss.

Vi kom till restaurangen på utsatt tid och beställde (efter att kyparen översatt den portugisiska menyn). Anci tog Griskind på Porco Preto, jag tog Killing och till det en pava Esporao Reserva 2007.

Efter detta högg vi in på de smårätter som redan fanns på bordet. Det var i princip samma rätter som vi fick vid gårdagens middag på O Fialho, plus en helt magisk melon, men allt smakade så mycket bättre. Skinkan på Porco Preto doftade och smakade ljuvligt, Oliverna smakade mint, osten var perfekt mogen (lite rinnig) och melonen var, som sagt, fantastisk (även för mig som normalt sett inte äter melon).

Efter detta serveras huvudrätten. Fantastiskt gott i båda fallen. Det var som att man rullade av köttet från benet, det påminde i konsistensen om kokt fläsklägg (som är gott) men detta var ojämförligt godare. Färgen på Griskinden påminde mer om nötkött än om fläsk.

Det rustika vinet matchade maten perfekt. Jag hade föreslagit ett par andra viner men dessa godkändes absolut inte av kyparen (som var väldigt lik skådisen John Turturro) och naturligtvis hade han helt rätt.

(Efter att vi smakat på vinet upptäckte vi att de hade en 1994 Casa Ferrerinha Reserva Especial (Barca Velhas andravin) för ca 55€ och hade vi bara sett detta innan han öppnat vår flaska så hade detta blivit vårt val (som kyparen faktiskt skulle godkänt). Plånboken är nöjd men vi är lite besvikna…)

Till dessert valde Anci en chokladmousse och jag valde en traditionell efterrätt på äggula, socker, rostade mandlar och kanel. Till detta rekommenderades ett glas Quinta do Vallado 10 years old Tawny Port.

Min dessert var helt fantastisk. Skulle jag helt utan andra jämförelser betygsätta den på en tiogradig skala fick den åtminstone 9,5, troligen 10.

“Problemet” är bara att Ancis chokladmousse var flera betygsteg bättre. Helt utomjordisk. Jessicas och Rogers varianter är tyvärr degraderade till en avlägsen andraplats. Vi försökte via kyparen ta reda på hur den gjorts men utan framgång. “Chocolate, sugar and eggs, thats it”.

Efter detta tog vi in varsin espresso & Bagaceira (Anci valde en Velha, ekfatslagrad, mdan jag fick in husets egen blanka) och bara njöt.

Nu kommer et in ett sällskap på nio personer som ockuperar bordet bredvid. De talar amerikansk engelska (även om vi hör att ett par av dem är portugiser) och börjar beställa in viner, både vitt och rött. Bl a beställer de in Malhadinha Nova 2007 (som var ett av de viner jag föreslagit för kyparen), vilket vi inte kunde låta bli att kommentera som ett bra val. Detta verifierades efter att de smakat och en kortare diskussion om denna gård, som portugiserna kände till, tog vid.

Tio minuter senare, medan vi fortfarande sög på Bagaceiran, tog de in en flaska Quinta do Mouro 2005 (förstavinet från den gård som vi på eftermiddagen besökt) vilket Anci då också kommenterade varpå en ny trivsam diskussion uppstod.

Vi betalade (alls inte gratis, men värt varenda cent) och var på väg ut från restaurangen då en av amerikanerna från bordet bredvid stannade oss och frågade om vi var tyskar. (Alla tar oss/mig för tyskar. Jag ser fram mot att inom kort bli typecastad som SS-officer i någon större Hollywood-produktion). Naturligtvis svarade vi stolt att vi tillhörde ärans och hjältarnas folk. Det visade sig att amerikanerna var “from a winecompany in California called E&J Gallo. Oh, you have heard of us?” Portugiserna var far och son (ägarna) från en av de större lokala korkproducenterna och det var alltså en ren affärsmiddag. Vi surrade om i stort sett ingenting ett tag, skakade hand och vi lämnade nöjda restaurangen.

Jag har faktisk försökt hålla ned denna berättelse så gott det går och också utelämnat vissa saker (som t ex den äldre gentlemannen från Chicago som kommer fram till vårt bord och handhälsar bara för att vi var på samma restaurant kvällen innan och som har starka åsikter om fejden mellan Stieg Larssons släkt och fd sambo) men det vill sig inte riktigt…