Eftr att vi testat Mealhadas specialitet (se nedan) åkte vi ut till Luis Pato, kungen av Baga. Luis Pato håller till ca 17-18 km utanför Mealhada men med de vägar de har därute (som får Norges vägar att likna Autobahn i jämförelse) tog det en nästan en halvtimma att at sig dit.

Vi kom dit 13:45 och inte en människa syns till. Vi går runt, fotar lite och inspekterar traktens ödlor innan jag ca 14:00 ringer Herr Pato (som betyder “Anka” och är orsaken till att alla etiketter innehåller någon art av denna fågelfamilj). Han svarar, ber såmycket om ursäkt då han är på lunch “with a japanese girl” men ber oss söka upp Susanna som ska få ta hand om oss tills bossen själv är på plats för vinprovningsdelen.

Susanna är väldigt trevlig och talar hyfsad engelska. Hon påpekar snabbt för oss att det kostar perngar att prova viner och jag säger OK, med antagandet och förhoppningen att denna lilla detalj ska lösa sig när bossen är på plats.

Susanna tar med oss ned i källarna och går igenom hela sortimentet. Vi har också en roande diskussion om Portugisiska namn och vad de betyder. Luis Figo (fotbollsspelaren) heter egentligen Lars Fikon och författaren Paolo Coelho rätta namn är Paul Kanin. Så nu vet ni det…

Vi får se Bossens privata källare och sedan skall provningen till att börja. Jag påpekar då stillsamt att Bossen i telefon sagt att han ska leda provningen när han är tillbaka. Detta verkar Susanna ta allvarligt på så hon ringer honom och efter detta samtal är alla tankar på att vi ska betala för något borta ur ekvationen.

Susanna börjar med att öppna ett antal av de Espumante (mousserade) som tillverkas och det mest intressanta mousserande är ett rose gjort på 100% Baga.
¨
Sedan går vi över till firmans vita viner, där hon direkt korkar upp Vinha Formal, toppvinet. Detta har vi druckit ett antal flaskor av hemma och det är väldigt gott. Vi köper också med oss en pava hem senare.

Så kommer vi då in på det som vi från början sett som huvudnumret: De röda… Susanna öppnar först Rebel 2009, ett vin på 100% Baga som är avsett som ett entry level-vin för de yngre vindrickarna. Gott men inget för oss, direkt.

Sedan tar hon fram Vinha Pan 2005 (finns på Bolaget till det facila priset av 374 kr). 100% Baga med en nästan nebbiololik doft. Detta gillar både jag och Anci skarpt.

Nu kommer plötsligt Luis Pato in som en virvelvind med en elegant japansk donna i släptåg och sedan är inget sig likt. Nu börjar den riktiga provningen…

Luis Pato är en fantastisk personlighet med en svada som knappt går att få stopp på. Han har starka åsikter om allt och alla och är inte rädd att uttrycka dem. Det var bara att hålla öronen öppna och låta sig ryckas med.

Efter en inledande diskussion medan vi fortfarande har Vinha Pan 2005 i glasen frågar han oss om vi har något emot att gå ned och prova lite direkt ur faten. Dum fråga… Vi går ned och börjar med att prova Vinha Barossa 2009. Fantastiskt gott vin. Han berättar att detta vin kommer från 90-åriga vinstockar som ger ytterst lite druvor per ranka. “It looks like a snake with a few grapes at the top”. När jag berättar att vi för några veckor sedan drack en Vinha Barossa 2000 blir han för ett ögonblick riktigt bekymrad och försäkrar sig om att vi dekanterade vinet ordentligt (1-2 timmar) först (vilket inte gjordes men det vågar jag inte erkänna) “because that wine is far too young to drink right now”.

Efter detta går han över och slangar upp vin ur ett annat fat. Det är Quinta do Riberinho Pe Franco 2009. “Pe Franco” betyder enligt Luis Pato “Foot free” och det handlar alltså om druvor som växer på egen rot (och inte är ympade på amerikanska rotstockar), ett unikum som han planterat i sandjord som ett experiment. Grymt gott! Trots att jag ska köra är det helt omöjligt att inte utnyttja varje droppe i glaset. Varje flaska kostar på gården 125€ och med tanke på att det är 100% Baga och bara ett år gammalt vore det fantastiskt att någon gång få veta vad det månde bliva av innehållet i detta fat… Nej, vi köpte inget…

Efter detta vin går vi upp igen och vår värd tar fram de senaste tillskotten i produktportfäljen, tre naturligt söta viner, ett vitt, ett rose och ett rött. Samtliga har en alkoholhat på 10-11% och har skapats av normala druvor (ingen ädelröta eller liknande) där jäsningen har avbrutits mha nedkylning med efterföljande klarning och lätt filtrering (tror jag, det var inte riktigt klart och det är en svår man att avbryta när han kommit igång). Han tror nämligen att det kommer att bli en efterfrågan på viner med lägre alkoholhalt och pga detta håller han (som konsult) på att ta fram ett portvin (från Douro) gjord på detta sätt.

Samtliga dessa söta viner var goda och intressanta (många viner är goda utan att vara intressanta…) och en flaska av varje följde med hem (det fanns inte många flaskor kvar i lager). Jag skulle också gärna vilja smaka ett vin av portvinsdruvor gjord på detta sätt, även om jag är ganska säker på att det inte får använda namnet Port.

Luis Pato är, som jag nämnt ovan, en rättfram och ärlig man som håller låda i oändlighet om inget stoppar honom. Några saker som han sa:

* Han skördar vissa av sina Baga-druvor i två omgångar. Den första skörden används till Espumante och den andra skörden till de högklassiga röda (Barossa & Pan). På detta sätt fär han en ökad mängd smakämnen till den andra skörden utan att alkoholen ökar på samma sätt som den gör om han istället skulle använda sig av grön skörd.

* Han kommer att öka andelen Espumante och minska andelen högklassiga röda. Detta gör han för att det är lättare att få avsättning för Esoumante även under svaga år och på så sätt får han in mer pengar så att han kan experimentera mera, t ex med söta viner, mer högklassig Espumante och även ytterligare planteringar av Baga på egen rot. Nyligen har de planterat rotäkta Baga på kalkjord och han väntar med spänning på att se om de överlever och hur druvorna i så fall är.

* Han hävdar hela tiden att han inte är någon vinmakare utan bara en kemiingenjör som gör vin.

* Han använder 750 liters fat av fransk ek av tre skäl:
1. De är billigare per liter vin
2. De ger inte så mycket tanniner till vinet vilket är bra då Baga-druvan i sig innehåller mycket tanniner-
3. Han kan sälja faten efter 3-4 år till Portvinsindustrin.

* Fråga honom för guds skull inte om hur druvor från rotäkta Baga smakar (det gjorde jag). “Varför skulle jag smaka på druvor? Det är något man gör i romantiska Hollywoodfilmer men har ingenting att göra med att göra vin” (plus tio ytterligare minuter i samma stil).

* Han gillar Jancis Robinson och Robert Parker men har inte mycket till övers för Mark Squires. Bl a citerar han en intervju med Mark S som gjordes i en Portugisisk vintidning där han på en direkt fråga lär ha svarat att Alentejo var den bästa vinregionen i Portugal därför att det var den enda region där de planterat CS, Merlot & Syrah.

Han sade naturligtvis mycket mer än så men det finns varken plats eller tid…

När vi lämnade huset bad han så mycket om ursäkt för att han inte kunna ta hand om oss på rätt sätt och lovade att han nästa gång vi kom skulle se till att det blev bättre. Detta sagt av en man som mitt under skörden givit oss dryga tre timmar och en oförglömlig upplevelse.

Återigen ett tack till Anders Callmer på Portucastas (www.portucastas.se) som arrangerat detta besök.