Måndagen har ägnats åt att jaga runt Porto centrum, dels efter odefinierade kvinnliga klädespersedlar och dels efter 15-20-årig Malvasia Madeira. Det senare misslyckades kapitalt medan det förra med viss välvilja kan sägas ha lyckats.
När det gäller sökandet efter högkvalitativ Madeira (som både jag & Anci varit motiverade inför) måste vi säga att det är lite svagt att det inte ska gå att få tag på detta här i Porto. Inte ens hos Graham, vars ägare Symington äger Madeira Wine Company (den största tillverkaren av Madeira), kunde vi få tag på något mer än de billigaste kvaliteterna. Jag misstänker att det säger en del om respekten för Madeira-vinet i Portugal…
När det gäller de kvinnliga klädespersedlarna fanns det väldigt mycket att välja på men inte så mycket som passade Anci. Det slutade (som vanligt) med att hon, efter 6-7 timmars sökande, valde kläder från det spanska märket Desigual (som enligt uppgift från Anci inte fins i Sverige).
Kan tillägga att vi hittade ett antal gardinaffärer men (tyvärr?) blev det inga inköp…
De man annars häpnar inför här i Porto är kyrkor och hus. Vissa kyrkor är klädda med målade kakelplattor, så kallade Azulejos, som ger dem ett mycket särpräglat och läckert utseende.
Det finns också hus som har samma typ av fasadbeklädnad, vilket säjs ha anor tillbaka till Morisk tid och vilket lär hjälpa till att hålla värmen ute. Andra byggnader, t ex de officiella, är byggda i en (ganska läcker) snirklig Art Deco-stil som tydligen kallas Manuelinsk. (Jag inser att jag är ute på hal is nu eftersom arkitekturhistoria inte är någon av mina starka sidor…)
Hur som helst är det rent arkitektoniskt en rätt läcker stad även om den i många områden känns kluven i så motto att mitt mellan två nyare hus kan det ligga ett rivningskvarter med enkelt byggda arbetarbostäder från vad som ser ut som 1800-tal. Det känns som att Porto just nu är i samma läge som Stockholm var i på 70-talet då allt det gamla (t ex gamla Klara) försvann för att ersättas av nytt och modernt.
En hel del verkar ha gjorts i Porto de senaste åren. T ex har en ny tunnelbana invigts och i Vila Nova de Gaja byggs en hel del om och till. Många av de gamla lagringskällarna (Lodges eller Lojas) byggs om till t ex provningslokaler, Museer, Restauanger eller lyxhotell medan Portvinsverksamheten flyttas ut till nybyggda lokaler i industriområden i närheten. När man gått de backiga och extremt trånga gränderna får man en viss förståelse att de inte vill köra tankbilarna (innehållande Portvin) till de gamla källarna längre…
Trots allt finns mycket gammalt kvar, t ex i det numera Världsarvsskyddade Ribera mot floden nedanför katedralen (Sé) men även på andra ställen. När vi går från lägenheten till garaget, en sträcka som tar ca 8-10 minuter, passerar vi ett riktigt ruffigt område där vi nu insett att de damer som befolkar dörröppningarna inte är vilka hemmafruar som helst utan arbetande damer…
