Idag åt vi middag på gården där vi bor och det blev en särpräglad upplevelse. Middagen intogs på terassen, övervuxen med vinrankor och med utsikt över Douro (så länge det var ljust), vid ett långbord. Varmt och skönt, just nu (22:50 lokal tid) är det ca +19 och en skön bris.
Sällskapet bestod av oss två svenskar, två par från Nya Zeeland, ett par från Kanada och ett par från England. Till detta ska då adderas värdinnan, gammelmor Bergqvist, en klassisk engelska i sina bästa år, +70 någonstans. Naturligtvis fick man en känsla av att blivit förflyttad till en engelsk middag i kolonierna.
Maten var bra men inget speciellt. Till förrätt fick vi en god soppa som en av de Nya Zeelänska damerna hävdade var löksoppa men Anci tror mer på att det var potatissoppa. Jag litar som vanligt på Anci… Till detta serverades ett glas (ett glas! 
) av gårdens billigaste vita vin. faktiskt riktigt gott med bra syra och god frukt.
Huvudrätten var lax med något gojs till (jag vet inte riktigt vad, vi var så upptagna med att upprätthålla konversationen på engelska och maträtterna presenterades inte heller. PS: Anci hävdar att det var bönskidor och rotsaksröra DS.) och till detta serverades ett glas (ett glas! ) av gårdens billigaste röda vin (som inte var någon höjdare).
Efterrätten var god och lite spännande, gjord på någon konstig äppelsort och på något konstigt sätt som Anglofilerna försökte beskriva en god stund. Jag begrep i alla fall inte, får kolla med Anci imorgon (hon sover redan, har haft en tung dag idag).
Till kaffet kom i alla fall portvinet in och här, lo and behold, lämnades flaskan på bordet. Tyvärr var det bara en Ruby Port men ned gick den i alla fall. Vid detta laget flöt konversationen obehindrat (nåja…) och många ämnen avhandlades, t ex norska vägar, situationen i Nord-Irland och Irak, namnsättning på städer i den nya världen, fördelar och nackdelar med GPS, den portugisiska revolutionens påverkan på norra och södra Portugal och riskerna med att fotvandra i Douro. Detta är blott några exempel på vad som avhandlades under två timmar.
Plötsligt reser sig de flesta upp och lämnar bordet. Då ska det in och trampas druvor. Fyra personer i middagssällskapet byter om och hoppar i granitkaret (Lagares) och börjar glada i hågen trampa tillsammans med infödingarna. Jag har sagt att jag om jag får chansen så ska jag prova men denna gång fegade jag tyvärr ur… Det kommer alltid en annan dag…
Hoppas att jag kan få upp några foton på detta imorgon. Just nu orkar jag inte.
Sammanfattningsvis var det en småtrevlig middag, framför allt beroende av sällskapet, men kvaliteten på mat och viner motsvarar enligt vår mening inte priset på 25€ per person så imorgon blir det nog någon restaurang i Pinhao. Vi hoppas på Porta Romana.
