Efter natten i granitkaret hos Niepoort var det lite svårt att komma ur sängen i tid för vårt besök på Vale de Mendiz och det i kombination med att Niepoort håller en låg profil utan skyltningar gjorde att vi kom 20 minuter för sent.
Nu var det inga problem. Olivia och Nick hälsade oss välkomna, ursäktade att de pga hög arbetsbelastning inte kunde ta hand om oss. Istället fick vi Joe Swick, en praktikant från Oregon, som guide.
Joe, som gör sitt första år i den gamla världen, är oenologutbildad i Oregon och har sedan 2003 arbetat i Oregon, Napa, Australien och Nya Zeeland och ska nästa år vidare till Ceretto i Piemonte (Italien). Med hans egna ord så “existerar han inte i några register” (dvs han är en illegal invandrare…) och arbetar för mat, husrum och några få euros i månaden bara för att få erfarenhet och något att skriva i sitt CV. Han hävdar att Niepoorts sätt att göra viner är totalt olikt allt han tidigare upplevt.
Jag kan tillägga att det för oss är känns jättebra att som omväxling få en i grunden engelskspråkig värt då vi på detta sätt undviker onödig språkförbistring.
Joe visade oss sorteringsbordet och identifierade olika druvor i lådorna åt oss (han klarade vissa men definitivt inte alla).
Vi gick vidare ned till jästankarna somi princip var av samma typ som i Quinta de Napoles, bara färre och mindre. Joe förklarade hur de arbetade med dessa och vilka kompromisser som behövde övervägas för att få logistiken att fungera.
Vi gick vidare till lagringslokalen för faten som innehåller vinet som kanske (jag skriver kanske) kommer att ingå i Charme 2010, Niepoorts eget Burgundiska vin. Detta är en förvånansvärt liten lokal som i normalfallet bara innehåller ca 80 fat av barriche-storlek. Här får vi då börja prova. Vi testar vinet ur fem fat, från det äldsta fatet (tre veckor gammalt) till det yngsta (tre dagar gammalt). En sån skillnad det var mellan faten… Vi frågar hur många av dessa fat som kommer att bli Charme och joe berättar att Dirk provsmakar alla fat och normalt set godkänns bara ca 50%. Resten går vanligen in i Redoma Tinto.
Vi gick sedan vidare in i den vanliga jäshallen där de lagrar portvin. Där får vi smaka tre fatprover av Niepoorts vingårdsbenämnda Portvin Pisca, från fyra dagar gammal till 10 dagar gammalt. Fantastiskt hur ett så ungt portvin kan smaka så fantastiskt gott! Och så olika! Olivia kom förbi och sade att de troligen kommer att deklarera 2010 som ett Vintage year och om nu (mot all förmodan) The port Wine Institute inte godkänner detta (vilket de i princip alltid gör) så kommer vinet att ingå i husets Ruby eller Tawny port.
Vi står kvar och diskuterar diverse saker med Joe, t ex skillnader att arbeta på Quinta de Napoles (normalt 09-02 sju dar i veckan under skörden) och Vale de Mendiz (normalt 09-22 sju dar i veckan under skörden), skillnaden mellan att arbeta i gamla och nya världen (som natt & dag, nya världen är reglerad vad det gäller arbetsvillkor, gamla världen är definitivt inte reglerad), hans syn på Dirk Niepoort (“a genious, a seeker and a very generous man”. Bara att hålla med) och många andra saker. Det slutar med att vi utbyter majladresser för att kunna hålla kontakten i framtiden.
Vi går till kontoret (en barrack på 2*6 meter) för att tacka Olivia och Nick. Vi gör detta, de vanliga kindpussarna utbytes (jag vågar inte prova detta men vänta bara till nästa gång då jag fått träna) och Olivia säger “Men vill ni inte stanna på lunch, Dirk kommer också.”
“Eh, ledsen, men vi har tyvärr andra appointments.”
“Men det är inga problem. Please come.”
“Sorry, men vi har bara tre hela dagar i Douro och vi ska försöka flytta en avtalad vinprovning från imorgon (lördag) till idag så att vi kan ha morgondagen fri för att se lite mer av dalen.”
“Oh, I’m so sorry.”
“Ja, vi är också ledsna men vi måste försöka se lite mer av dalen än vägarna mellan Pinhao och Dirk Niepoorts Quintas.” (Ok, detta sa vi inte men det var i princip andemeningen i vårt försvarstal.)
“Ni har varit helt underbara och vi hade aldrig förväntat oss ett sådant mottagande och en sådan gästfrihet i våra vildaste drömmar. Ni är helt fantastiska” (Ok, detta sa vi faktiskt och menade det också till 100%.)
Med en gnagande känsla av att vi tackat nej till något fantastiskt men att vi trots allt gjort rätt lämnar vi sedan Vale do Mendiz och åker tillbaka mot Pinhao.
Det känns som att vi lever i en dröm och att vi snart ska vakna…
