Så här sista dagen i Pinhao har vi varit ute och shoppat väsentliga saker (i motsats till t ex sängöverkast).

Vi har handlat ost, vin (but of course!), Vintage Port (but of course!), olivolja och några spännande syltburkar.

Osten köpte vi hos slaktaren (logiskt, eller hur?) och när vi kom in i den väldigt lilla butiken var det fem personer bakom disken och fler framför, på kundsidan. Vi står och väntar då varje kund verkar ha all tid i världen. Det väljs ut speciella bitar av en köttbit eller en fågel och någon av slaktarna styckar sedan och tar betalt.

En kvinna bakom disken ser att vi står och väntar och identifierar oss troligen genast som turister (hon trodde säkert att vi var tyskar…). Hon skär upp några skivor rökt skinka på ett fat och ger oss och hämtar sedan en tennmugg med någon dryck och visar att vi ska äta köttet och smaka drycken tillsammans. Det är ett ganska enkelt förstärkt Moscatel-vin och tillsammans med den utsökta rökta skinkan är det jättegott. Sånt händer aldrig hemma på ICA…

Portugiser är ett underbart folk…

Vi är nu tillbaka på Quintan och ska sova en stund (de senaste kvällarna har varit långa och krävande och ingen av oss, inte ens Anci, är unga längre). Sedan ska vi packa bilen och äta middag här “hemma”.

Jag hoppas att komma iväg härifrån senast halv sju imorgon bitti och räknar med att nå Orleans på kvällen för en snabb övernattning innan vi på måndagens morgon åker vidare mot Champagne. Vi räknar med att vara hemma i Sundsvall sent torsdag kväll.

Det känns verkligen tråkigt att lämna Portugal efter dessa två veckor som verkligen varit fantastiska. Vi sitter redan och funderar på olika alternativ för att åka tillbaka.

Innan vi reste räknade vi med att detta skulle bli den sista resan på ett tag och att vi istället skulle lägga pengarna på stugan i Undrom. Jo tjena…