Blog Image

Portugal 2010

Om Portugalresan 2010

En kronologisk och (förhoppningsvis) regelbundet uppdaterad redogörelse kring Anci & Gunnars resa till Portugal 16/9 - 8/10 2010.

Om ni gillar denna blogg, se då också portugal2011.ljunglof.se och madeira2012.ljunglof.se.

Diverse bilder

Turist Posted on 2010-10-05 22:28:28

En Korkek i Alentejo.

Utsikten från högsta försvarstornet i Estremoz, Alentejo

En del av Evoras stadsmur. Denna går alltså nästan runt hela det historiska Evora.

Anci ville att jag skulle köpa skor på denna affär. Jag köpte inga…

En hel flight med ofärdiga viner färdiga för avsmakning på Quinta do Carmo i Alentejo. Vi testade några men bara det lilla var utmattande för smaklökarna…

Vår värd Luis Louro i fatkällaren på Quinta do Mouro utanför Estremoz i Alentejo

Druvor tippas av på Joao Portugal Ramos (t ex Vila Santa) anläggning utanför Estremoz i Alentejo. Jämför med hur druvorna hanterades i den tidigare posten från Vale do Mendiz i Douro-dalen.



Fransk kokkonst

Mat Posted on 2010-10-05 21:44:18

I kväll har vår tro på den franska kok- och serveringskonsten återupprättats.

Vi fick bord på restaurangen Version Orginale, en liten mysig modern restaurang mellan Porte Mars och Hotel De Ville (stadshuset?). Tanken var att äta en bra och billig middag för att kunna vara tillbaka på hotellet tidigt för att kunna packa och förbereda morgondagens tidiga utcheckning.

Menyn var bara på franska och kyparen kunde heller inget annat språk. Nåväl, vi har ju lyckats i Portugal, hur svårt kan det vara?

Vi beställer (vad vi tror är) gåslever med portvin till förrätt.

Före förrätten kommer in får vi varsitt snapsglas med musslor med saffran, lök, äggplanta och lite annat. Det var väldigt gott.

Förrätten visar sig bestå av en blaffa gåslever på en tallrik med ett streck portvinsglace ovanför och ett streck salt och peppar nedanför. Fransk uppläggning alltså. Inget portvin. Där ser man vad lite språkförbistring kan göra.

Nåväl, det var gott (även om jag skulle velat ha något ytterligare tillbehör).

Till huvudrätt valde vi ankbröst med något okänt tillbehör (tänk på att menyn var helt på franska) och till detta valde vi en karaff med Crozes Hermitage (från Cave de Tain de Hermitage, årgång okänd).

Vinet var klart drickbart om än lite åt det lätta hållet.

Maten var grymt god! Till det perfekta ankbröstet fick vi två små vårrullar (med grönsaker i) och på sidan också strimlad Mango. Serveringen var nästan i konsnärligaste laget. Det var så att man funderade på att fotografera tallriken men jag lyckades behärska mig.

Efter att ha avslutat huvudrätten (Anci lämnade en del…) och vinet beställde vi in varsin espresso och jag lyckades efter en viss språkförbistring beställa en Cognac-

Cognacen kom in i samma typ av kupor som Portugiserna alltid använde för lagrad Bagaceira men här var det nog ‘bara’ en fyra. Lite vätska som skvalpade runt på botten av glaset alltså. Nu är vi tillbaka i den civiliserade delen av världen där man använder mätglas…

Kaffet kom in i koppar som enligt Anci var mycket läckra men som enligt mig var klart överdesignade. Även denna gång lyckades jag motstå driften att fotografera inne på restaurangen så jag får försöka beskriva dem istället: Det fanns alltså inget öra att hålla i utan istället hade man dragit ut själva koppen snett uppåt på en sida för att man skulle ha något att hålla i.

Nåväl, kaffet var helt perfekt. Det levererades till bordet utan socker vid sidan om men för min del behövdes det heller inte.

Efter att ha trasslat ett tag med kortbetalningen betalade vi kontant och lämnade den fortfarande vid 20:45 nästan tomma restaurangen.

Nu är vi tillbaka på hotellet där vi börjat packa för resan hemmåt imorgon. Men innan vi vänder nosen norrut ska vi besöka Champagnetillverkaren Tarlant (www.tarlant.com).



Shopping i Reims

Turist Posted on 2010-10-05 18:46:42

Några reflektioner efter en dags shopping i Reims:

Skumpan är billigare här inne i Reims än vi trodde. Charles Heidsiecks standardskumpa var billigare på vinbutikerna här än på ELeclerc i Epernay.

Efter att ha levt med den portugisiska genuina vänligheten i två veckor känns den franska arrogansen desto mer. Nu är det iofs inte så att alla är arroganta hela tiden men tyvärr måste man säga att den exixterar, den berömda franska arrogansen …

Att fika eller äta lunch kostar cirka dubbelt så mycket här jämfört med i Porto.

Staden som sådan är fin och betydligt intressantare än Epernay.

Nu ska vi ut och äta middag på vår i förväg utvalda restaurang. Får se om vi får något bord. Rapport kommer senare.

Imorgon checkar vi ut för att 10:00 besöka Tarlant.

Efter detta besök riktar vi in nosen på Lübeck och vi planerar att åka via Luxemburg & Mosel och funderar också på att försöka åka via Hannover för att slippa alla vägarbeten mellan Bremen och Hamburg. Vi får se hur det blir med detta…



I have a feeling we’re not in Portugal any more

Mat Posted on 2010-10-05 10:28:54

Då vår (via Internet) utvalda restaurang visade sig vara stängd på måndagar irrade vi rätt planlöst omkring i området mellan katedralen och stationen. Vi kollade ett antal restauranger innan vi i princip gav upp när vi hittade ett Brasserie där en av kyparna talade halvknackig engelska och därmed klarade att översätta menyn åt oss.

Anci beställde ankbröst med stekta päron och jag tog en biff på en bädd av svamp. Till detta valdes den enda Cote du Rhone Villages som fans på vinlistan (av 10 rödviner var 7 Bordeaux). Vi hade inte några som helst positiva förväntningar men kände att vi behövde något att äta och eftersom vi inte kunde hitta någon Pizzeria så fick det bli det här.

Maten var faktiskt riktigt god! Vinet var den typ av ganska tunt Grenache-baserat Rhone-vin som vi sällan får till Sverige men passade hyfsat till båda maträtterna.

Eftersom vi valt en liten meny där desserten ingick valde Anci en Chokladfondant och jag valde en Cheesecake. Till det valde jag ett glas tioårig Tawny Port.

Detta var också riktigt, riktigt gott! Chokladfondanten var precis så bra som man ska kunna förvänta sig och ostkakan var också delikat. Tawnyn (som visade sig vara en Ramos Pinto) fick åtminstone mig att längta tillbaka till Portugal.

Efter desserten (och efter att vi betalt) väntade vi en stund på kaffet innan vi lite stillsamt undrade var det tagit vägen. Det visade sig att kyparen tagit miste och burit vårt kaffe till grannbordet. Jag gissar att de tyckte att det var en fin gest att få kaffe on the house…

Denna (efter våra numera rätt höga krav) modesta middag gick på 75€. Det märks att vi inte är i Portugal längre…

Efter att ha lämnat restaurangen gick vi tillbaka mot hotellet. Jag hade bara en Tshirt trots att det officiellt är vinter. Fransmän…