Portugal 2010

Jag sitter nu på Sao Bento (järnvägsstationen) och skriver detta sista inlägg från Porto. Imorgon tidigt ska vi försöka ta oss ut från stan för att via en sko-outlet ta oss till Pinhao i Douro-dalen där vi ska bo på en vingård som heter Quinta de la Rosa (www.quintadelarosa.com). Jag hoppas att det ska gå att övertala dem att få tillgång till Internet men den som lever lär få se…

Observera att fler foton är uppladdade nedan.

Som åtminstone Roger räknat ut hoppade vi över mellanlandningen i Madrid och åkte direkt till Evora. Efter Paris kände Anci att hon fått nog av att köra runt europeiska huvudstäder…

Vi åkte från Ciboure till Haro i Rioja och det var första gången jag åkt på en motorväg där jag inte lyckats hålla hastighetsgränsen. Det kanske vid en första genomläsning inte förvånar vissa av er men jag lyckades alltså inte köra så fort som var tillåtet (120 km/tim)… En så krokig motorväg som efter den Spansk-Baskiska kusten har jag aldrig råkat på.

Vi kom till Haro i Rioja klockan nio på söndagsmorgonen, det var +9 grader, allt var stängt och vi hittade inte en enda mack att tanka på. Ingen bra start att tvingas åka tillbaka en mil norrut för att tanka…

När vi hade åkt runt i Haro en stund och tänkte åka därifrån visade det sig att Bodega Muga hade öppnat och naturligtvis droppade vi in. En grym traditionell Gran Reserva 2001 fick oss att genast bli mer postivt inställda och naturligtvis följde ett par flaskor med oss därifrån.

Vi lämnade Muga och ställde in siktet på Potugal men eftersom Bodega Roda (som vi måste passera) hade öppnat droppade vi naturligtvis in där också… En delikat modern 2005 Roda 1 Reserva plus lite olivolja halkade (tyvärr) med innan vi var klara.

Rioja finns numera på AttResa-listan… Det lilla vi såg var våldsamt vackert, de få människor vi träffade var väldigt trevliga och de få viner vi smakade var jättegoda.

Generell måste jag säga att Spanien är det mest faschinerande land vi kört bil i. Det finns ingen del av detta land som är tråkig, från norra Spaniens berg via högplatåns enorma vidsträckta oändlighet till södra delens korkeksskogar och olivlundar är det ett sanslös upplevelse som gör dig till en klart ouppmärksam chaufför. Man förstår varför de spelade in westernfilmer här tidigare. Både jag och Anci satt och väntade på att indianerna skulle storma ned mot AutoPistan med pilarna vinande…

Vi stannade till på en sunkig mack med ett kafe där vi tog en kaffe (utsökt!) och en macka (Ancis var utsökt, min var torr). Vi fick en känsla av att gå in på en salooon i mellanvästern där alla skulle tystna och vända sig om mot oss när vi kom in. Nu hände inte det men ni förstår känslan. När vi satt där inne kom två MC-poliser in och tog varsin kaffe och surrade med lokalbefolkningen (vissa var som hämtade ur den sista färden) som satt och drack öl med bilen utanför. När de suttit där en stund kliver en ung kille ut ur köket iklädd full motocrossutrustning. Han passerar framför poliserna, går ut genom dörren, grenslar sin Suzuki motocross-motorcykel (oregistrerad 450 fyrtakt) som står parkerat vid huvudingången, startar och försvinner förbi pumpar och parkerade bilar ut över sädesfälten med fulla varv. Ingen av poliserna reagerar ens…

Vid ett annat tillfälle passerade vi en klunga tävlingscyklister på motorvägen…

Som sagt, Spanien är ett läckert land.

Sitter i Ciboure (söder om Biarritz) och skriver detta. Vi har idag åkt ca 70 händelselösa mil.

Stannade till i Cognac. 22 grader & sol. Åt lunch (kyckling i cognacssås + en karaff Madiran, hyggligt men inte mer) och provade (& köpte) lite hos Otard. Trevlig håla…

Åkte sedan till Jarnac. Trevlig håla…

Provade (& köpte) lite hos Courvousier. Omöjligt att missa deras jättebygge med glasfasad och fatlager mot floden…

Fotograferade också utanför Delamains “huvudkontor”, en oansenlig byggnad med en liten skylt på. Turistimformationen visste inte säkert var den låg trots att det bara var ett fåtal kvarter dit…

Träffade sedan en väldigt trevlig vinbutiksinnehavare som förutom butiken drev familjegården (inklusive distilleri & produktion av cognac under eget namn) med sin bror plus att han arbetade på ett tunnbinderi. En oerhört intressant och pratsam person som förutom cognac & vin mer än gärna delade med sig av sina åsikter om EU, franska skattelagar, byråkrater i allmänhet, invandrare och mycket mer…

Naturligtvis provade (& köpte) vi lite även hos honom. Han var klart intresserad av att testa att skicka Cognac till Sverige. Får se om vi provar detta så småningom.

Jag måste säga att Cognacsområdet var en mycket positiv upplevelse. Hit kommer vi nog att åka flera gånger. Till och med Anci (som tidvis kan upplevas ha en viss antipati mot att resa i Franrike) vill tillbaka hit. Då kan ni kanske tänka er…

Just nu sitter vi och diskuterar om vi ska övernatta i Madrid imorgon eller åka direkt till Evora. Den som lever får se…

Vi överlevde Tyskland! Det är ironiskt att det land som anses vara ett mecka för högfartsälskare också är det land där vi varje gång har den lägsta snitthastigheten.

Biten mellan Hamburg och Bremen var ett enda långt vägarbete och att passera Ruhr en fredag eftermiddag är inte att rekommendera. Däremellan drabbades vi av en vält lastbil med tillhörande stau plus den normala Autobahn-dosen av vägarbeten.

Tyvärr var inte Belgien och Frankrike mycket bättre. Förutom generellt hög trafikintensitet stod vi still ett bra tag vid Mons och att trafiken runt Paris var så kaotisk fortfarande sent på fredagskvällen kunde vi inte tro.

Allt som allt en jobbig kördag.

På plussidan hittade vi en trevlig supermarket, Citti, i Lübeck som bl a hade ett gott sortiment av Grappa (t ex Ornellaia) och där Anci köpte en Charles Heidsieck att öppnas på morgonen på hennes födelsedag.

Nu är vi på hotellet i Orelans och ska strax åka till Cognac, en tur på 370 förhoppningsvis lugna kilometer.

Ikväll sover vi i Ciboure trax innan den Spanska gränsen. Förhoppningsvis kommer då en ny rapport.

Staar nu i begrepp att lämna Lübeck. Anci ville gärna aaka förbi Malmö och sova i Lübeck istället.

Vi tog färjan mellan Helsingborg & Helsingör vilket vi heller inte planerat. Detta var tur eftersom vi i Köpenhamn upptäckte att Öresundsbron var stängd pga stark vind…

MAO: Första dagen innebar första avvikelsen fraan planen… Nu blev den första dagen den längsta med 1275 km. Idag har vi “bara” 110 mil till Orleans farmför oss, naturligtvis under förutsättnning att vi inte ändrar planen igen och kör till Tours eller Poitiers…

Skrivet paa ett tüskt tangentbord utan 2 svenska bokstäver. Kan ni lista ut vilka? 🙂

Är nu i Uppsala.

… bär det snart av söderut! Bilen är tankad, tvättad & städad, vi håller på att packa och hoppas att komma iväg kring nio imorgon torsdag.

Nu är samtliga hotell på nedvägen bokade.

Dag två (fredag 17/9) blir den enda långetappen med start i Malmö och mål i Orleans (Loire), totalt ca 140 mil. I övrigt är ingen etapp på nedvägen längre än 100 mil. MAO korta dagsetapper (med våra mått mätt…).