Portugal 2010

Det vusade sig att vi inte behövde några gardiner men dock ett sängöverkast…
(Skrivet från mobiltelefon på ett öppet nät)

Trafiksituationen i denna stad är kaotisk och, som vi upplever det, laglös. Det parkeras överallt, gärna dubbelparkeringar som stänger trafiken vilket inte gör situationen mindre kaotisk. De har samma zebralag (stanna vid övergångsställen) som vi har men idag råkade vi ut för att en polisbil i stilla mak körde förbi oss trots att vi var delvis ute på övergångsstället…

Jag gruvar redan för onsdagen då vi ska tråckla oss ut från stan för att ta oss mot Douro.

Det finns tiggare överallt.

De flesta affärsinnehavare utanför de fina citygatorna verkar vara Kineser eller Indier. Över huvud taget verkar det finnas en stor Asiatisk minoritet här i Portugal vilket vi inte var medvetna om innan.

Alla är lika hjälpsamma här som överallt vi tidigare varit i Portugal. Dock är det inte alls lika rent på fastlandet som det är på Madeira.

Dom Luis I-bron måste vara det enskilt mest fotograferade objektet här. Jag har ingen aning hur många foton vi tagit på denna bro (det är många) men så är den också riktigt läcker att se, speciellt nattetid när den är upplyst. Ska se om vi lyckas ladda upp någon bild så småningom…

Att besöka Portvinshusen i Vila Nova de Gaja känns väldigt opersonligt och inte alls så intressant som det skulle kunna vara. Detta kan man dock ha en viss förståelse för då man ser de busslaster med framför allt pensionärer som lossas utanför de större husen. Dock känns det som att om man bara lyckas få en någorlunda personlig kontakt med någon så går det hyfsat att få prova utan att behöva börja med de billigaste kvaliteterna och ibland också utan att behöva betala. Tyvärr är det dock så att priserna är betydligt billigare hos portvinshusen själva (och då även på vissa bordsviner) jämfört med att köpa samma vin på stan och då får man väl stå ut med panschisarna… 🙂

Måndagen har ägnats åt att jaga runt Porto centrum, dels efter odefinierade kvinnliga klädespersedlar och dels efter 15-20-årig Malvasia Madeira. Det senare misslyckades kapitalt medan det förra med viss välvilja kan sägas ha lyckats.

När det gäller sökandet efter högkvalitativ Madeira (som både jag & Anci varit motiverade inför) måste vi säga att det är lite svagt att det inte ska gå att få tag på detta här i Porto. Inte ens hos Graham, vars ägare Symington äger Madeira Wine Company (den största tillverkaren av Madeira), kunde vi få tag på något mer än de billigaste kvaliteterna. Jag misstänker att det säger en del om respekten för Madeira-vinet i Portugal…

När det gäller de kvinnliga klädespersedlarna fanns det väldigt mycket att välja på men inte så mycket som passade Anci. Det slutade (som vanligt) med att hon, efter 6-7 timmars sökande, valde kläder från det spanska märket Desigual (som enligt uppgift från Anci inte fins i Sverige).

Kan tillägga att vi hittade ett antal gardinaffärer men (tyvärr?) blev det inga inköp…

De man annars häpnar inför här i Porto är kyrkor och hus. Vissa kyrkor är klädda med målade kakelplattor, så kallade Azulejos, som ger dem ett mycket särpräglat och läckert utseende.

Det finns också hus som har samma typ av fasadbeklädnad, vilket säjs ha anor tillbaka till Morisk tid och vilket lär hjälpa till att hålla värmen ute. Andra byggnader, t ex de officiella, är byggda i en (ganska läcker) snirklig Art Deco-stil som tydligen kallas Manuelinsk. (Jag inser att jag är ute på hal is nu eftersom arkitekturhistoria inte är någon av mina starka sidor…)

Hur som helst är det rent arkitektoniskt en rätt läcker stad även om den i många områden känns kluven i så motto att mitt mellan två nyare hus kan det ligga ett rivningskvarter med enkelt byggda arbetarbostäder från vad som ser ut som 1800-tal. Det känns som att Porto just nu är i samma läge som Stockholm var i på 70-talet då allt det gamla (t ex gamla Klara) försvann för att ersättas av nytt och modernt.

En hel del verkar ha gjorts i Porto de senaste åren. T ex har en ny tunnelbana invigts och i Vila Nova de Gaja byggs en hel del om och till. Många av de gamla lagringskällarna (Lodges eller Lojas) byggs om till t ex provningslokaler, Museer, Restauanger eller lyxhotell medan Portvinsverksamheten flyttas ut till nybyggda lokaler i industriområden i närheten. När man gått de backiga och extremt trånga gränderna får man en viss förståelse att de inte vill köra tankbilarna (innehållande Portvin) till de gamla källarna längre…

Trots allt finns mycket gammalt kvar, t ex i det numera Världsarvsskyddade Ribera mot floden nedanför katedralen (Sé) men även på andra ställen. När vi går från lägenheten till garaget, en sträcka som tar ca 8-10 minuter, passerar vi ett riktigt ruffigt område där vi nu insett att de damer som befolkar dörröppningarna inte är vilka hemmafruar som helst utan arbetande damer…

Luis Pato…

Luis Pato vid det magiska Pe Franco-fatet.

Ett exempel på Azulejos och arkitekturen här i Porto.

En annan kyrka.

Bron sedd dagtid från terassen på Restaurang Barao de Fladgate.

Bron nattetid.

Ett Portugisiskt gatukök. Något för Magnus O kanske?

Söndagen har vi i huvudsak ägnat åt att besöka Portvinshusen. Vi tyckte att det var en bra ide att göra detta på söndagen när de flesta andra etablisemang är stängda men tyvärr hade cirka hälften av Europas pensionärer planerat att göra samma sak.

Dessutom ska man ha klart för sig att om målet är att besöka alla de stora husen så innebär detta en fotvandring jämförbar med att vandra i alperna. Det går inte att förstå höjdskillnaderna i Vila Nova de Gaja utan de måste faktiskt upplevas…

Nåväl, vi har idag besökt Taylor, Weise & Krohn, Ferreira (där en busslast tyska pensionärer närapå ändade våra liv. En skenande buffelflock i mellanvästern kan inte vara mer skrämmande), Graham, Quinta do Noval och Sandeman. De enda ställen där det kändes som att man fick någon form av personlig kontakt var Krohn och Quinta do Noval.

Vi har handlat ett antal Tawny Ports av olika ålder, mestadels 20-årig. Tyvärr känns det som Vintage Port prismässigt har skenat iväg utom räckhåll.

Har, som ni ser, hittat ett öppet nät så vi kan posta på bloggen. Efter att ha försökt i halva stan inklusive Vila Nova de Gaia hittade vi ett på järnvägsstationen ett par hundra meter från lägenheten…

Sitter kl 11 på fredagskvällen och skriver detta offline i lägenheten på Rua Cha 63 i Porto efter att ha lyckats betvinga trafiken för att ta sig in i centrum. Det var inte helt enkelt.

Det mest intressanta som hände var att jag på en stadsgata blev invinkad av en MC-polis som (som jag uppfattade det) förmanade mig länge och ljudligt, på Portugisiska naturligtvis. Jag frågade (på engelska) vad som var problemet och förklarade ett antal gånger att jag inte talade Portugisiska så efter ett par minuter åkte han bara iväg igen. jag vet fortfarande inte vad det var frågan om…

Imorgon (lördag) fyller Anci 50 år och då blir det skumpa och (förhoppningsvis) fin middag på kvällen. Med lite tur ska vi kunna hitta ett fritt WiFi någonstans så att vi kan lägga upp detta på bloggen.

Vi bor på Ibis precis utanför stadsmuren. Ett lite tråkigt val som trots allt fungerat väldigt bra. Nära till allting och med garage för 2€ dygnet. Att vi har fri WiFi (trots att det enligt receptionen ska kosta 3€ per timma) är en klar bonus.

Vi har nog aldrig ätit så gott någonstans tidigare. Att vi dessutom vissa dagar kommit undan med mindre än 50€ trots att vi definitivt inte valt de billigaste syltorna, den billigaste maten eller det billigaste vinet känns också fantastiskt.

När vi gick ut på stan efter att vi checkat in i söndags hörde vi ett gäng från en turistbuss tala svenska men det är också enda gången. I övrigt är det bara central- och sydeuropeer här. Över huvud taget känns det som att det är mycket få icke-Portugiser här.

Evora är en fin liten stad med gränder så trånga att de känns smalare än många trottoarer i Sundsvall. Trots det kör man med alla typer av bilar överallt och man verkar också parkera överallt. När vi promenerar i stan är vi som ugglor, dvs huvudet vrids konstant åt alla håll för att vara säker på att man kan hålla undan för någon Portugisisk Rally-Kalle (copyright GM) som har bråttom till puben.

Generellt sett kör man som biltjuvar här nere. När jag på en 80-väg mellan Estremos och Evora kör 110 har jag ständigt en bil som fyller backspegeln och ligger och spanar för omkörning…

I de små byarna har man en smart pryl. Det finns minst ett trafikljus i varje by (alltså inte vid någon korsning) och om du kör fortare än lagstadgat (50) slår trafikljuset om till rött och då tvingas alla stanna. Konstigt nog verkar alla köra för fort men ingen kör mot rött…

Luis Louro på Quinta do Mouro hade många intressanta och roliga historier om Mark Squires (som testar portugisiska viner för The Wine Advocate). Bl a när han första gången besökte gården dömde han ut samtliga viner (inklusive Gold Label 2005) som odrickbara för att ett par dagar senare vid en blindprovning i Lissabon ge Gold Label 93-95 poäng och utse det till en av de tre bästa portugisiska rödvinerna. Roger: Nej, jag vet naturligtvis inte om det är 100% sant men det var sanslöst underhållande att lyssna på…