Portugal 2010

Sista dagen innan vi åker vidare mot Porto. Efter gårdagens ansträngningar tog vi det lugnt och kom inte ut på stan innan 11.

Vi strosar lugnt mellan Ancis återfall som tvingar henne in på ungefär varannan modebutik (jag har fotografiska bevis). I vår favoritvinbutik (se tidigare inlägg) handlar vi in ett antal udda snobbviner, bl a ett Alentejo-vin på 100% Sangiovese…

Vi inhandlar också diverse produkter på den svarta grisen (Porco Preto) som vi kommer att ta med hem.

Åker hem till hotellet och vilar innan vi går ut på stan efter 18. Anci inhandlar en tillbringare och något klädesplagg från en Spansk modeskapare som jag aldrig hört talas om (inget konstigt iofs) och som tydligen inte finns representerad i Sverige. Ni lär få se både tillbringaren och klädesplagget…

Dividerar en stund kring vilken restaurang vi ska välja. Planen är att endast ta något enkelt och traditionellt och sedan beställa in husets vin för att se hur detta kan vara. Går förbi en restaurang som heter Dom Joaquim och allt faller som ett korthus…

Fin restaurang. Vi slår oss ned och skickar så snart som möjligt tillbaka alla fat (utom ett) av det som står på bordet då vi kommer. Vi har nämligen till slut förstått att de fat vi äter av får vi betala. Igår kväll (på Luar de Janeiro) kostade dessa iofs fantastiska smårätter oss nästan 30€…

Anci beställer grillad Porco Preto medan jag väljer Porco Preto med Migas (en traditionell mix av bröd, sparris, vitlök, paprika, olivolja och lite annat, bl a tror vi att det var purjolök i, Anci ska testa när vi kommer hem). Båda var väldigt goda men tyvärr känns det som att våra förväntningar på den lokala maten har blivit obehagligt höga denna vecka…

Efter långa diskussioner med två kypare valde vi Herade do Grous 2008 för 20€. Det första förslaget vi fick var Monte do Peceguina 2008, ett strålande vin för 14.50€, men då vi druckit minst sex flaskor av detta i sommar tackade vi trots kyparens enträgna tjat nej. Det verkade som hon blev så deppad så att hon lämnade över vårt bord till en annan kypare då vi inte såg röken av henne efter denna diskussion.

När vinet kom in och vi provsmakat det (utsökt!) visade det sig att vi inte fått in basvinet utan specialtappningen “23 Barricas” som enligt min minnesbild från vinlistan kostar ungefär det dubbla. Vi var lite spända på om vi skulle få detta vin för samma pris som basvinet.

Eftr detta tog vi in varsin espresso (ingen bagaceira denna gång) och sedan notan. Den landade på 48€ vilket vi tyckte var OK. Vi behövde alltså bara betala för basvinet.

Ikväll blir det till att packa och lägga oss tidigt för att sedan checka ut och åka 400 km mot Porto imorgon ca 8:00. Vi räknar med att äta lunch på helstekt spädgris i Mealhada för att sedan hälsa på Luis Pato (www.luispato.com). Eftrer detta åker vi de sista 100 km till Porto där vi ska stanna fem nätter och bl a fira Ancis 50-årsdag på lördag.

Vi vet inte hur det blir angående tillgången på WiFi i Porto men hoppas att vi någorlunda regelbundet ska kunna uppdatera bloggen.

Vila Vicosa var en lugn och bitvis väldigt fin liten by som fick den i sig stillsamma staden Evora att kännas som Tokyo i rusningstid…

Estremoz var en fin och mysig småstad på en kulle där husen kring det stora centrala torget var väldigt vackra och där man hade en vidunderlig utsikt från det gamla försvarstornet (dit jag klättrade upp men inte Anci). Det mest anmärkningsvärda var att ingen, inte ens skolungdomar, verkade förstå ett ord engelska. Vi lyckades till slut få oss en sandwich (vidunderlig med ost och Presunto på Porco Preto) genom att på ett cafe peka på vad en annan gäst åt…

Det mest fascinerande med de två städerna (byarna?) ovan är den rikliga förekomsten av marmor. Trottoarkanter, fönstersmygar (även på de risigaste husen), vägbeläggning, parkbänkarna, tom motvikterna som används för att parasollerna på uteserveringarna inte ska tippa, allt är av marmor. Vi stannade på en nybyggd parkeringsficka utanför estremoz där de satt upp en informationstavla. Fyllningen de använt var marmorkross. Detta förstår man när man åker bil mellan Vila Vicosa och Borba och hela vägen åker mellan marmorbrott och stenhuggerier.

När vi åkte från Estremoz mot Evora passerade vi Joao Portugal Ramos stora Adega. Vi vände naturligtvis, parkerade och gick in. Ingen provning erbjöds men vi köpte två flaskor Vila Santa 2008 (se nedan). Kvinnan i receptionen packade in flaskorna, tog betalt och gav oss sedan en jättefin korkskruv som present. Sedan frågade hon om vi ville se anläggningen vilket vi naturligtvis ville. När vi gick runt och kikade in genom de olika portarna (det var full fart eftersom de är mitt i skörden) kom det in en traktor med ett släpvagnslass med druvor (det visade sig vara mskinplockade Alfrocheiro, utseende och storlek som våra blåbär) och vi fick på nära håll följa hanteringen och lossningen av detta lass. Jag hade inte förväntat mig denna rätt omfattande process med 4-5 personer inblandade för ett lass Alfrocheiro. Under tiden som detta pågick ställde vi frågor till vår guide som hon antingen besvarade direkt eller också reläade vidare till vinmakarna på Portugisiska. Det var ett mycket intressant litet besök och man kan fundera vilket mottagande vi fått om vi köpt ett par lådor vin…

Jag personligen är nog mer förtjust i det Alentejanska bondköket än i finköket. Fläskköttet (t ex Porco Preto, den svarta grisen) är obeskrivligt gott men det har ni kanske redan förstått..

Landskapet är väldigt vackert och varierat. Det är rätt läckert att se korkeksdungarna efter vägen där man på vissa av de skalade stammarna kan läsa siffror som avslöjar när de senast skördats.

Det finns kafeer och restauranger i parti och minut inte bara i de lite större städerna utan även i de minsta av byarna. Man funderar på om Alentejoborna aldrig äter mat hemma…

Vinet vi drack igår kväll, Cavallo Maluco 2006, verkar vara en blandning av Touriga Franca, Touriga Nacional och Petit Verdot. Länk. http://www.paulolaureano.com/. Jag hoppas att han också åker Bentley, det är han värd…

Anci sa något intressant vid middagen igår när vi diskuterade något jag tyckte att vi borde göra när vi ändå var här: Det kan vi göra nästa gång…

Vi har idag åkt en sväng runt landsbygden och bl a besökt de små städerna Vila Vicosa och Estremoz.

När vi åkte genom korkeksskogarna vill Anci stanna och fotografera så jag stannade på en liten parkeringsficka med en ståtlig grind/infart på andra sidan. I Alentejo har de ofta en bit mur på var sida om infaten. Ju längre mur ju högre status verkar det som, även om vägen innanför ibland bara består av ett par hjulspår över myllan.

Anci fotade naturen så jag klev ur och tänkte fotografera grinden då det kommer en Bentley Continental GT åkande på den i detta fall ståtliga infartsvägen. Han öppnar grinden (elektriskt så klart) och kör ut och jag är snabbt uppe med kameran och drar iväg ett par foton.

Nu händer det konstiga. Bentleyn stannar och en hand vinkar fram mig till bilen. Jag går över och får frågan: “Portuges?”

“No, I’m swedish”.

“Oh, you are a tourist. I thought you were the police.”

Varför en polis skulle ha fotograferat honom eller hans Bentley förklarades aldrig. Inte heller vad han skulle sagt eller eller gjort om det visat sig att jag varit polis. Istället påpekar han att vi tyvärr är en månad för tidiga då druvorna (CS, Syrah “and some local grapes”) i hans vingård inte är mogna ännu på ett tag och de smakar mycket godare när de är mogna.

Vi diskuterade hans viner ett tag (som sagt, Portugiser verkar aldrig ha bråttom) och han rekommenderade mig att åka till kooperativet i Redondo “because my wines are cheaper there”. Jag tog ett foto på honom genom bilrutan (se nedan) och han åker iväg.

När vi äker därifrån så ser vi hans hus bakom kullen och man kan lugnt säga att det inte verkar som att han odlar druvor för att få ekonomin att gå ihop…

En annan lustig sak som slog mig i efterhand var att jag stod och talade med honom ett tag genom sidorutan och stod kvar där när han åkte iväg men jag minns inte att jag någon gång hörde något motorljud…

Första hela dagen som turist. Hyggligt human temperatur, 20-25 grader med svaga vindar som svalkade skönt.

Evora är en trevlig, lite sömnig, gammal stad där studenterna från det lokala Universitetet verkar vara de enda som lever om. Idag verkade de ha någon form av inspark.

Som på Madeira verkar folk ha hur mycket tid som helst om man frågar om något. Vi blev kvar i en vinbutik bra mycket mer än en timma när innehavaren, efter att vi diskuterat portugisiska viner i fem minuter, absolut skulle visa oss sin närbelägna vinkällare. Innehållet i de källaren ville både jag & Anci ha: Lådvis med Barca Velha av olika årgångar, de flesta, om inte alla, av toppvinerna från Alentejo samt tappningar jag inte visste fanns. Han tipsade också om några odlare som jag inte hade en aning om och det är väl en klar risk att det blir några köp baserade på hans rekommendationer. Vi ska tillbaka dit senare i veckan…

Anci har hittat en massa klädaffärer som tydligen är oerhört intressanta plus att de har gott om butiker som säljer handväskor, paraplyer, tofflor mm gjort av kork och dessa verkar ha en magnetisk dragningskraft, okänd för den samlade vetenskapen.

Betydligt mer intressant (åtminstone för mig) är att jag hittat ett antal olika årgångar av Vila Santa…